Epilog

Varje början har ett slut. Det är dags för snubbel att sluta cirkeln. En och en halv månad har passerat sedan jag lämnade Irland för att återvända hem till sverige. Spontant kan jag sakna det enkla livet i Dublin. Att leva på impuls där varje dag blir ett resultat av din egen nyfikenhet, slump och enkla rutiner. Människor träffade man på riktigt. Utan internet och tv var verkligheten närmare, enklare och tydligare. Återkomsten blev något förvirrad då snubbel omedvetet reste tillbaka till gamla tider utan att inse att jag, liksom andra förändras med tiden. Minnet sviker en och helt plötsligt färdas man i gamla fotspår, där man en gång gick, för att aldrig återvända. Här och nu, gillar snubbel läget! Vill tacka alla trevliga människor jag träffat under året på den gröma ön. Känns skönt att veta att jag inte kommer stå och vänta i evigheter på buss 40 D ngt mer. Känns skönt och veta att man inte behöver vakna av sirener på bolton street mitt i natten. Kommer alltid att sakna känslan av att färdas genom skamfilade gamla kvarter genom natten, som i en film, accompanjerad av ruset. Härmed är denna blogg avslutad. Nu stundar nya äventyr för snubbel. Tack till alla ni som följt snubbels öden och äventyr. Tack för alla mejl. Cheers!

Bland vokaler och röe-pulse

Har bott i två dagar hos danskarna nu. Hur mycket jag än försöker, låter danska helt obegripligt långa stunder. Igår kväll skulle Morten demonstrera dansk humor genom att visa en dvd med danmarks svar på "hipp hipp". Det var säkert kul, om man hade förstått vad de säger. Håller med Peter Wahlbeck som tror att danska språket snart ändast kommer innehålla vokaler, detta grundas på att danskar dricker öl i mängder och när de pratar med varandra så försvinner de stilfulla konsonanterna och kvar blir endast "a au e möe" En massa stön och ljud. Passade på och utklassa Danmark i biljard med. Fick lite dåligt samvete och lät Morten vinna en match så jag inte blir utkastad på gatan.

Ikväll är det premiär för simpsons the movie på bion.. kan nog bli kul.

I Sverige på semester

Regnet öser ner där ute. Hopplösa ansikten tittar upp och hälsar en välkommen tillbaka. De säger att det är den 43:e dagen i rad det regnar så här. Tveksamt säger jag och minns solstrålar i parken i början av Juli. Snubbel-semesterns 10 dagar är passerade. De fylldes med festivaler, sol, musik och glada möten med gamla vänner och släktingar. Sedan var allt över. Insåg det inte förrens jag satt på flygplatsen, hur fort allt hade gått. Gammalt kändes nytt. Personer och platser är sig lika, men ändå inte. Folk förändras eller är det jag. Förmodligen en blandning. Gillar att upptäcka på nytt. Blev dock en stressig semester. Tiden var knapp och lugnet hann aldrig riktigt fram. Förutom då en tidig eftermiddag, på en bekant veranda, kisandes mot solen, ett dopp i poolen. Lasses röst når öron på huvuden fyllda av tankar som fastnar på tungan. Så enkelt att charmas av ett leende hur man än försöker låta bli.

Alltid lika kul och trängas med 100-tals scouter på ett packat tåg på väg mot malmö,

"Till den som glömt en väska i Kristianstad vill jag meddela att den står kvar på perrongen" Konduktören på tåget mot Malmö förklarar det uppenbara och en hel tågvagn brister i skratt, förutom en scout som letar förbrilt efter sin packning.

10 dagar kvar till snubbel lämnar Irland och denna blogg får en avslutning.

En torsdag på Parnell Street

Vaknar upp till ljudet av en mobiltelefon. Med tanke på det pipande ljudet lär det vara min relik från sent 90-tal som ligger där och hoppar på stolen. Klockan redan åtta på kvällen. "powernappen" varade i hela två timmar och den kan gärna vara tills i morgon bitti. Regnet slår mot skitiga fönster och den där förbannade signalen fyller fortfartande rummet. Till slut får jag nog och möter en entusiastisk röst i luren med beska kommentarer. Kareoki-kväll på Whoolsheed står på agendendan. Vaknar till när mitt ansikte möter vinden och mina öron fylls med tutande ljud från arga bilister. Bekanta ansikten hälsar vänligt på mig när jag entrar stället. Stället är packat till max och det är två överförfriska tjejer som väntar på att få sin chans i rampljuset. I högklackat lyckas de mot alla odds ta sig upp för trappan och entra podiet för att sekunder senare dra igång den hemskaste versionen av låten "angels" som någonsin skådats. Till deras räddning stämmer hela stället upp i allsång och låten får till slut den avslutning den är förtjänar. "Nothing else mathers" bekanta text dyker upp på duken och en bufflig snubbe tar ton och frustar i micken som besatt. Kareoki är riktigt underhållande så länge folk sjunger helldre än bra. Innan snubbel lämnar för kvällen hinner dock en ung Tom Jones -kopia sjunga "sexbomb" med tillhörande höftrörelser. Killen kan sjunga riktigt bra men den totala saknad av självdistans gör att responsen från publiken uteblir. Tar sikte mot snubbelhemmet. Visslandes. Lite gladare, litte piggare.
Cheers.

6 dagar kvar...

Smulan på besök

I helgen fick snubbel besök av en nygammal bekantskap. Med flyget från Malmö landade Smulan för ett litet äventyr i Dublin. Torsdagen gick fort förbi då vi på snabba fötter spatserade runt på gator och torg. Ett besök på JM keating för en matbit följdes av en pubrunda i Tempel bar där toner av Irländsk folkmusik accompanjerades av allsång från bananviftande barråttor. Kvällen avslutades på café en seine dit vi slog följe med två backpackers. Under fredagen tog vi oss till Glendalough, County Wicklow för att uppleva lite irländsk landsbygd eller kanske var det för att äta den godaste mjukglassen på mycket länge. Hann knappt komma hem innan det var dags för Riverdance på Gaiety Theatre. Med facit i hand får jag nog säga att Riverdance var bättre än väntat och fotarbetet på vissa av dansarna var helt otroligt. Den dystra väderprognosen var som bortblåst under lördagen då solen lyste med sin närvaro på två tappra trötta som återhämtade sig på gräset i St stephens green. På kvällen blev det mat på Yamamori för att sedan möta upp Sleepy och Christian på the Lotts. Det blev en riktigt rolig och fartfylld helg vilket tröttheten på söndagen vittnade om.

10 dagar kvar till semester..
Och helt plötsligt blev det bara tomt på Bolton street, endast Snubbel och en efterlämnad nalle berfriad från handbojor kvar. Har döpt han till Roland.

Hurling

Luftbandy? Basebollshockey? Nej Svaret är Hurling: Traditionell irländsk sport som delvis förklarar saknaden av tänder på vissa personer.

The Great Sugar Loaf

Under lördagen begav sig snubbel ut på vandringsfärd. Tar man buss 44 från Dublin så långt det går hamnar man i Enniskerry, en pittoresk by bland bergen i Wicklow. Snubbel lyckades missa bussen som innehöll det planerade vandringssällskapet och fick finna sig att resa allena 40 minuter senare. Med sikte på The Great Sugar Loaf, ca 501 meter över havet lämnade jag Enniskerry till fots. På bussen träffade jag ett gäng bakfulla svenskar (och en finne) som nyfiket undrade vart jag var på väg. Jag lyckades lura med mig gänget de 5 km fram till botten av berget och sedan de ca 3 km upp till toppen. En resa som var jobbigare än beräknat. Mina nyfunna reskamrater var inte lika förberedda och övervägde att avbryta resan. En av dem fick vi lämna bakom oss på grund av vattenbrist. Väl på toppen så möttes jag av leende miner från mitt planerade resesällskap som troget väntat på undertecknad. Utsikten över den irländska sjön och Dublin var otrolig. Han dock knappt pusta ut förrens det var dags och styra benen tillbaka mot Enniskerry för en Pint på krogen. Riktigt kul att komma ut i naturen och röra på benen.

Så kom dog og fald i hegnet

Våra danskar grannar bjuder till fest...som på riktigt går under namnen Morten & Christian. Kan man ha ett mer dansk namn än Morten? Möjligtvis Preben då.

Som whisky lagrat på fat

Den 21 maj har passerat. Snubbel är ett år bättre. Som whisky lagrat på fat kommer karaktären med åren, något bittrare, något skarpare, något klarare. Levererar ett tack till gratulerande medmänniskor och goda vänner. Fick en present av sleepy i form av musik och svensk-importerat godis! Djungelvrål är hårdvaluta i land där saknaden av salt-lakrits är helt obegriplig.

Som vatten i öknen....


Vilade ögonen på Zodiac i helgen. Spännande.


"If you don't know the way, walk slowly" - Irländsk ordspråk

St Saviour's & Tunes

Helt i förbifarten publicerar jag lite tunes i cyperspace och beklagar avsaknaden av inlägg på senaste tiden

The Mary Onettes
Superdrag
Johndoe
Sage Francis

Johndoe är norsk punk från trondheim. Sage Francis hade jag nöjet att se på Lower Eastside - Manhattan 05

20 meter från snubbelhemmet

By the way: En söndag snubblade jag & sleepy in på St Saviour's, en katolsk kyrka på Dominick Street för att deltaga i söndagsmässan som riktiga Irländare. Var ett tag sedan man satte sin fot i en kyrka och de katolska sederna är man ju inte allt för bekant med. Tillsammans med några luffare satt vi på raden längst bak och försökte hänga med/gömma oss. Prästen talade om att vi alla ska dö. Det är det ända vi vet säkert sa han med övertygande röst. Undrar vad kidsen tyckte om denna
upplyftande inledning tänkte jag för mig själv. Någon sång och några berättelser ur bibeln senare var det hela över. Skakade hand med en hemlös farbror och begav mig ut i den andlösa verkligheten.

El magico

Om Orginal

Överallt finns det människor som av deras omgivning oftast går under epitetet; Orginal. Dessa personer förbryllar och förgyller tillvaron för oss "normala" och korrekta. Dessa människor verkar leva med en annan verklighetsuppfattning i vilken allt är möjligt. De bryter alla möjliga normer och oskrivna lagar till vår stora förvåning, uppskattning och fasa. I Dublin verkar det finnas fler av dessa människor än på något annat ställe jag besökt tidigare. Senast igår när jag satt insjuken i en bok på en uteservering kom det fram en tillsynes helt normal person till oss och sa: "Vet du vad jag skulle göra om jag vann 100 miljoner på Lotto?"
- "nej" svarade jag något besvärat.
-Jag skulle ge bort dem till den som skulle kunna säga vart jag kommer dö någonstans?" Sedan tittade han på oss med intensiv blick under några tysta sekunder.
-Vill ni veta varför? , sa han upphetsat
- "ja" sa jag (för man ska inte säga emot galna människor tänkte jag).
-För då tänker jag nämligen aldrig sätta min fot där, sa han nöjt. Sedan försvann han, lika spårlöst som han kom.

För att nämna några andra exempel har vi "the Artist" en gammal gubbe som oftast ses i damkäder men ibland endast med läppstift (som är utsmetat över hela munnen, ibland långt uy på kinderna) Denna förvirrade människa är något obegriplig och impulsiv och framstår ibland som något aggressiv vilket leder till att han hamnar i diverse trubbel. Först gången jag såg denna figur så blev han utkastad på någon burgerbar för "störande". Ibland ses han stående på trottoaren och spelar teater, totalt talanglös och förklar för omgivningen att han är "an artist". Nära vår gata har vi även två förvirrade personer som leverut sina trafikpolis-drömmar och kommer till undsättning så fort någon försöker backa eller parkera. Den ena är en gammal dam och den andra är en gubbe i 50 års åldern. Ibland går de ut på gatan med hakan högt och stoppar trafiken med tutande bilar och förgrymmade förare som resultat. Sleepy råkade ut för en galning som citerade Shakespeare högt och aggresivt på "darten" och det finns en rad gatu- musikanter som hamnar i orginal-facket, Guitar -man nedan tillhör en av mina personliga favoriter

Crazy guitar-man

Vem är han? Vad driver honom? En av många "karaktärer" i Dublin. Crazy Guitar-man siktast oftast på Grafton street året om. En annan "konsert" ser ni här.

Grillfest & Söndagspest.

Måndagen kommer alltid lika oväntat. Speciellt när söndagen blev söndertrasad av någon form av bakfylla beroende på Lördagens aktiviteter. Hamnade på en kollegas fest, där folk från alla möjliga håll var närvarande, spanjorskor, italienare, sydamerikaner, amerikaner och irländare. Årets första grillparty. Kände knappt en själ på denna tillställnig vilket gjorde det hela ganska intressant. Annars var lördagen den finaste dagen hittils, boken framför näsan och en kall äl i handen. Sleepy med flickvän hyrde bil och drog till Galway över helgen, på smala vägar med vänstertrafik. Skickar ett sms för att se om de kom fram, fortfarande inget svar. Hoppas allt är ok. Funderar på att ut och upptäcka den Irländska landsbygden nu de närmaste veckorna och kanske ta en båttur till Liverpool.

Såg filmen Shooter på bio under söndagen. Bättre än jag trodde, får SSS av fem möjliga med ett +.
Idag blir det nog med bio, försöker uttnyttja Emils Bio-kort till fullo.

MFF-Gais i kväll, 2-0 blir det så klart.

Brown ale i strupen

Flyter fram längst med soldränkta gator, över broar med tiggare, genom tonfyllda gränder, med skator som fått händer, tar jag mig fram obehindrat. Glider fram, duckar för problemen och för allt annat med för den delen. Våren i kalufsen, känner mig som strutsen bland rödhåriga infödingar med ljugråa mjukisbrallor. Brown ale i strupen men klar i knoppen, ser saker ingen annan ser, ett geni styr den här kroppen, för en stund, innan jag blir uppläxad och nerbrottad av John Blund. Umgås med folk jag känner för alltid, elller nyss mött, på en annan planet, vad är dröm och vad är verklighet? Öppna ögon men dimmiga tankar, förnuftet de plankar. Begränsa mig, för många val, min totala frihet föder samvetskval, ibland, om än för en stund, vill man fastna i smeten och finna lugnet i enkelheten.

The road to hell is paved with good intentions - Irländskt ordspråk

Fyra bilder

wicklow
Irlands längsta pub
Kustbyn Howth
31 bellville, första snubbelhemmet

Ser & hör

Idag är det femte dagen i rad som solen skiner över Dublin. Ett fenomen som inte hör till vanligheterna vilket den rosa färgen på annars kritvita Irländare vittnar om. En sommar regnade det två månader i sträck talade taxigubben om för mig i morse. Hemska tanke. Under söndagen promenerade jag till phoenix park för att pausera mig på wellington monument med en bok i handen och ansiktet mot solen.The Historian av Elizabeth Kostova . Spännade bok som blandar fakta med fiction (hoppas jag) då jag inte skulle vilja stöta på Dracula den närmasta tiden.

Ser och hör. En massa saker, överallt. Sorterar och funderar och kommer fram till att redovisa lite toner, texter som lyckades undvika att hamna i snubbel-filtret. Förutom nämda bok kan jag tipsa om lite musik. För nostalgikern är Eldkvarns nya platta; svart blogg, en välkommen historia. Spåret; fulla för kärlekens skull har fastnat i min hjärna. Kasier Chiefs nya skapelse är brittisk rock-punk-funk när den är som bäst. Thåström är än mörkare än vanligt med kamrater under namet; Sällskapet. Dessutom är wales stolthet; Manic street preachers tillbaka med ny platta.

Tyvärr släpper snubbel-filtret igenom en del skräp med. Som gårdagens bio-besök; Sunshine. Solen håller på och slocknar och vi skickar ett rymdskepp som ska "få igång solen med en bomb". Hallå? Få igång solen!! Jisses. Hade inte popcornen smakat så gott så hade jag lämnat salen för länge sedan.

Elfsborg - Malmö 1-1.... himmelsblå blir våren

har bränt näsan..lite grann..

Moore Street

Äkta Dublin känsla över den här "marknads gatan" behöver jag tilläga att det luktar fisk och att gamla slitna damer står och skriker ut priser på frukt och grönsaker till civilicerade människor stor förvåning och fasa.

Cheers!

Efter en tids frånvaro tänkte jag posta någon form av levnadstecken för själar som undrar vad som händer med snubbel. Senaste tiden har varit häktisk på alla fronter och jag har således helt glömt bort att redovisa händelser och tankar sedvanlig stil. Påsken har anlänt och med den ett visst lugn på en annars upptagen arbetsplats. Solen lyser upp tråkiga ansikten och gator när våren verkar har besluta sig för och stanna. Satt och njöt av en Newcastle Brown med kinden mot solen på Portehouse efter jobbet igår. Dagarna går så fort att man inte riktigt hinner reflekter att sommaren har siktats vid horisonten och att åtta snubbel-månader har passerat på den gröna ön.
En lördagmorgon ramlade jag in på en frisyrsalong för en snabb klippning. Trodde jag. Jag blev övertalad till och ställa upp som någon form av hårmodell (?!). Det jag inte visste då var att det hela skulle flippa ut och jag tre dagar senare skull glida ut på en catwalk inför en massa galna människor. Det var en intressant upplevelse, speciellt festen efteråt, dessutom blev jag bjuden på en massa mat och drinkar och träffade en hel del hyggligt folk. Mitt arma minne sviker mig när jag på några få minuter försöker pränta ner lite andra saker som hänt. Ska inte begrava ett redanför långt inlägg med en massa uppstyltade historier utan nöjer mig med att tipsa om en bra film ; The Illusionist

Får även passa på och önska Emil lycka till med framtida åtaganden och tacka för att jag fick ärva Bio-kortet, fri bio fram till mitten av maj (om de inte tittar för noga på ID-bilden ;)

När det nalkas vår får man lite hemlängtan vissa stunder
MFF vinner premiären borta mot Elfsborg med 3-1 den 7 April. Utan tvekan.

Eldkvarn hartydligen släppt ny platta men det är den gamla låten; "somliga går med trasiga skor"- som av någon obegriplig anledning har nystat sig fast i mitt sinne för tillfället. Blir lika förvånad varje gång jag nynnar på denna relik. Lär inte låta något vidare med min erkända tondövhet...
Skriver fortfarande trots att jag tänkte att detta inlägg skulle bli kort kort, som sommarkjolar.
Helt meningslöst och skriva en mening som handlar att man skriver för mycket.

Cheers!

An Inconvenient truth

Man är ju som svensk hyfsat miljömedveten jämfört med andra delar av världen. Växthuseffekten är ju något vi har kännt till ett tag nu. Dock verkar det nu ha gått upp för andra delar av världen, då speciellt våra amerikanska vänner på andra sidan atlanten att "Global warming" faktiskt existerar. En bidrgande orsak till denna upplysning är den prisbelönta dokumentären - An Inconvenient truth". Snubbel vilade ögonen på denna skrämmande påminnelse om vilket hot växthuseffekten verkligen är. Ett hot som kommer allt närmare. Så vad gör du åt detta? Förutom att sopsortera, samåka, undvika bilen och annat förnuftigt kan man som konsument faktiskt påverka en hel del. Selektiv konsumtion. Handla av företag som arbetar aktivt med miljöfrågor och moral.

joinred - gör som bono - bekämpa AIDS
Rättvisemärkt - Välj rätt varor. Ge människor i utvecklingsländer en ärlig chans.

St Patricks Day!

Hundratusentals kantade gatorna i Dublin då den årliga St Patricks Day festival Parade gick av stapeln. Ca 3000 deltog i Paraden, utklädda till jättar, båtar, kråkor och annat helt obegripligt . Tack vare min fördelaktiga längd fick ja se en hel del, trots allt. Irländarna firade sin nationaldag med stort nöje. Folk utkädda till Leprechauns syntes överallt, och i princip alla hade gröna färger på sig. Hade varit roligt om vi kunde fira den 6 juni på likande vis hemma i sverige. St Patricks Day är en fest för alla, Irländare eller inte. Hamnade på någon for av nattklubb/bar i Stevens Green där resten av kvällen spenderades med goda vänners lag. Har tagits en del bilder. Tänkte försöka lägga upp lite bilder framöver när jag får möjlighet och tid. pz.

Helgen V 10

Mitten av Mars. Vart tar all tid vägen? Känner mig bestulen. Någon eller något tar upp min tid. Tydligen. Senaste veckan passerade fort fort förbi. Det kan bero på besöket från Jonna & Sabbe vars shopping-hunger även tog tag i oskyldiga medmänniskor som undertecknad som blev tvungen och investera i en ullkofta. Under lördagen besökte vi Tempelbar foodmarket. En hederlig gammal torgförsäljning av nybakat bröd, ostar, frukt, grönsaker, kött, kaffe och olika maträtter. Det blev en cappuccino med blåbärs-scones som avnjöts i vårsolen. Från och med nu tänker jag besöka denna marknad varje lördag.

På kvällen blev det krogrunda; The lotts & Pravda. Hann även med och besöka Trinity College & Dublin Castle. På söndagen förflyttade vi oss i kulturens tecken till the national galley och vilade något slitna ögonen på målningar av bland annat Caravaggio & Picasso. Coolaste målningarna var dock signerade John Butler Yeats. På kvällen blev det japansk mat på Yamamori. Riktigt gott.

Irländska ligan i fotboll hade premiär i fredags. Bohemians FC - Drogheda United. Dublin-derby. En jobbarpolare och jag slöt upp med italienaren, och kocken Daniele som brukar servera många av spelarna i "Bohs" på restaurangen där han jobbar. Daniele hade tagit med sig en vän vars namn mitt minne inte registrerade. Danielle berättade att han var en sexfixerad casanova-italienare något som inte förvånade mig när denne killes ögon sökte sig till helt anda rundheter än en läderboll som till största delen befann sig i luften. Ganska trevlig inramning med ett antal tusen hoppfulla själar som brölade "Go Bohs" och sjöng tvivelaktiga sånger om motståndarlagen;

" When i was just a little boy
I asked my mother what would i be
Will i be Rovers? Will i be Bohs?
Here's what she said to me:
Wash your mouth with sun
And get your father's gun
And shoot the Rovers scum
Shoot the Rovers scum
We hate Rovers!
We hate Rovers! "

Matchen slutade 0-0, mest glädjande var slutsignalen. Ibland är fotboll rikigt tråkigt.

Imorgon är det St Patricks Day :)

Mat-koma

Lunch. Pracis ätit klart. Mat-koma. Stirrar ut i tomma intet. Dagdrömmande, tanketömmande ignorerar jag oavsiktligen arbetskamrater som försöker få kontakt med mig. Det är helt tyst i mitt huvud . Tiden står stilla. Allt står stilla. Sakta återvänder snubbel till verkligheten, röster kommer närmare, synen blir åter fokuserad. Min blick möts av en fransyska som sitter två bord bort. Omedvetet har jag stirrat mot hennes riktning en evighet. Leendet träffar mig och det verkar som jag inte blev placerad i psykopat-facket.

Holländare

Ska tydligen vara ett allvarligt program där personer talar ut om personliga problem..

Davve på besök

På blixtvisit kom Davve med flyget och hälsade på. Unders söndagen så förflyttade vi oss tillsammans med Sleepy i Dublins omgivningar och trotsade det regniga vädret. En öl på café en seine med tillhörande rese-anekdoter från Davves sida lockade en del skratt. Ett besök på en Italiensk restaurang blev en något äcklig matupplevelse då jag misslyckades totalt med pizzavalet. Med endast bacon, korv och skinka liknade pizzan mer en uppsamlings-tallrik på ett slakteri. Under kvällen besökte vi "the brazen head" - Irlands äldsta pub men anor från 1198 för en irish coffe. Kvällen fortsatte ner på the Tempel Bar för att till toner av irländsk traditionel musik ta en whisky. Under måndagen drog vi till JM keating. En gammal kyrka som efter ett antal miljoner Euro blivit omgjord till en Restaurang & bar med cool stämning för ett sedan avsluta kvällen med ett Bio Besök. Letters from Iwo Jima. Davve hade under dagen tillsamans med Sleepy besökt ngt museum och på eget bevåg närvat vid någon gudstjänst och hälsat på mumier och annat som jag inte var inblandad i då jag var fysiskt närvarande på jobbet. Snubbel tackar davve för alla skivor. Kommer pausera mig på soffan i eftermiddag och lyssna på de senaste rönen från Timbuktu, Albert hammond jr, Weppeing willows mfl

Moneybrother & Hello Saferide, Swedish festival

Lördagens spelning på the Village med Moneybrother & Hello Saferide var uppskattad av alla exilsvenskar som sökt sig dit. Huvudpersonerna själv hade nog hoppats på att fler irländare skulle närvara och pikade brudarna i publiken att de skulla tagit med sig sina "Irish boyfriends" nästa gång. Inget snack om "Irish girlfriends" dock av förklarliga skäl. Spelningen var riktigt lyckad om än något kort. Moneybrother-klassiker som "Reconsider me" & "Stormy weather" varvades med låtar från den senaste plattan, och till publiken jubel bjöds det även på smakprov från "pengabrorsan". På det stora hela tyckte jag det var en bra konsert. En skrikande acapella- version utav Broder Daniels gamla paradlåt; "I´l be gone" från delar av vårat följe kanske inte var lika uppskattat av resterande publik. Efter konserten utanför The Village stod massa folk och stirrade upp i luften på månförmörkelsen. I allt stirrande hörde jag några Irländare samtala; "There were a lot of swedish people in there tonight"
"yes, and the monebrother-dude was alright"
Ett konstaterande som sammanfattar kvällen ganska bra.

Bäst: " The pressure" , helt omöjligt och stå still till den låten.
Sämst: min huvudvärk

En bekant röst

Hoppar av bussen tidigare för att förflytta mig på lätta fötter till snubbelhemmet. Har lånat Sleepys mp3 spelare på 20 gig. En bekant röst når mina öron genom hörlurar. En gammal vän är tillbaka och sjunger om dunkla rum, hjärtan av snö och fria vägar ut;

"jag har lärt mig och gå hem.. "

Ja tack!

Regnet slår mot fönsterrutan och handen kramar kaffekoppen lite hårdare. Helgen stundar. I morgon kommer Davve, en gammal universitets-polare från Malmö och gästar Snubbelhemmet. Alltid kul med besök! Det är billigt och smidigt och flyga med Ryan Air till Dublin via Malmö eller Göteborg. Har man tur kommer man undan med en 400-500 kr tur och retur. Davve har varit schyst och brännt lite nya skivor vilket jag hoppas han kommer ihåg och ta med sig.
Swedishfestival är igång och i morgon spelar Moneybrother, & Hello Saferide på the Village! Äntligen. Efter några lungna veckor är det dags för att fresta partynerven.

Hello Saferide kickar även på svenska numera under namnet Säkert

Snubbel i fängelse

Då denna blogg även fungerar som någon form av extraminne tänkte jag passa på och redovisa besöket på Kilmainham goal den 15 december. Kilmainham goal är ett gammalt fängelse vars invånare genom åren spelat stor roll i den Irländska historien. Många av de som kämpat för Irland självständighet har varit inspärrade här och många av dem blev även avrättade här under det brittiska styret. Den nyare delen av fängelset för tankarna till "gunde" och fångarna på fortet.

Vi blev guidade av en äldre farbror som visade oss runt och berättade historier. För en annan som vilat ögonen på massor med filmer och serier som utspelar sig på fängelser började fantasin skena iväg direkt. I värsta Prison-Break anda försökte jag föreställa mig själv som en hårdnackad fånge i en av cellerna. Har ju visseligen bott i en 25 kvadrat studentlägenhet under 3 år men sov då inte på betongolvet med endast bibeln som huvudkudde, även om jag sov i trappen vid ett mindre lyckat tillfälle. Fängelset är helt klart värt ett besök om man har vägarna förbi. Dock är det väldigt lågt i tak i korridorerna vilket bulor på mitt huvud kunde vittna om.

2 bra fängelse serier: Prison Break & Oz
1 dålig: Kvinnofängelset
Kvinnofängelset fanklub, (?) som verkar för en repris på TV. Snälla, skriv inte under listan.

Ödmjukhet

Ibland känner jag bara en stor tacksamhet till att jag är jag. Folk vet inte att de möter en superhjälte när de passerar mig på gatan. En genial person vars storhet är dold och otillgänlig, utom för några lyckliga som har belönats med möjligheten att få ta del av mig. Vissa dagar är jag världens bästa person, utan tvekan. Hade fler människor tänkt som jag hade tillvaron varit fan så mycket bättre och roligare.

Yes - Barack Oboma, Demokraternas president kandidat. Det kanske finns hopp.

No - Runda Skosnören. Knuten håller aldrig, om man inte gör en super-ultra-mega-knut som aldrig någonsin går att få upp.

Snubbel vs Elbolaget

Efter en mödosam vendetta med elbolaget fick jag äntligen upprättelse. En kvinna vid namn Geraldine ringde upp mig och meddelade att det blivit ett misstag och att jag skulle få tillbaka mina stålar, dock via check. Som en hyllning till mig själv spelar jag "simply the best" på datorn samtidigt som konefettiregnet från en viss räkning regnar över mit huvud. Som vanligt var det företaget som vi hyr lägenheten av som strulat till det. Jag känner stort hat till de människorna som jobbar där. Har en stor portion ilska som är i behov av att komma ut. Fortsatta problem med dessa människor skulle kunna få ödestigra konsekvenser.

För övrigt är standardsvaret hos diverse företag och myndigheter "we call you back". Förgäves väntar man utan att någon ringer. Ett annat populärt svar är och dikta upp en historia. Om inte personen man pratar med vet svaret så hittar denna på något istil med "sorry we are sold out" när man inte hittar en vara i butiken. Minuter senare går man förbi ett helt berg av sådana varor. I sverige så måste man uppge personnummer till precis allt. Kommer man till akuten skottskadad, eller med ett avhugget ben får man ju knappt hjälp om man inte kan ange sitt personnummer. Utan person nummer finns man inte. Man är van vid att man endast behöver ange personnummer till diverce företag och myndigher så kan de titta i någon databas och se få reda på alla ens uppgifter. På irland får man med ett personnummer. Men det är ingen som frågar efter det någonstans. Det har ingen funktion alls. På gott och ont.

Det kan sägas mycket om irländare. Men organisation och struktur är obefintligt, något som man är äckligt van vid som fyrkantig svensk.

Snubbel vs Elbolaget 3-2 the struggle continues.

Med solen i ögonen

Lördag morgon. Vaknar kl 9. Med solen i ögonen glider jag nedför gatan. Våren gör ett gästspel och följder mig hela vägen till West Coast Coffe. Stor kaffe, Bagel med philadelphiaost och bacon. Tjejen i kassan kan rutinen. Sneglar på klockan, forfarande gott om tid innan bakfulla Irländare ramlar in och skrämmer lugnet. Bläddrar i tidningen. Det står om swedish festival. Känner mig lite patriotisk när jag läser artikeln om moderlandet i den irländka nöjesblaskan. "The land of the cool is coming to you" pr-propagandan lurar mellan raderna. Har sedan tidigare bestämt mig för att utsätta mina öron för moneybrother med mera den 3 mars på the Village. Vill dock se lite svensk film också; de visar Zozo och Storm på biografen. Måste fixa biljetter. Mitt morgondrömmeri störs av en samling turister som brakar in och börjar samtala på ett obegripligt språk. Holländare såklart. Jag beger mig ut i solen, rundar hörnet och med lätta steg förflyttar jag mig över half penny bridge. Seriös-snubbel viskar i mitt öra att det behöver handlas mat för skafferiet ekar av tomhet. Impuls-snubbel knuffar dock bort honom och ledsagar mig till ett inköp av två t-shirts och en skiva med Del Shannon. Till toner av 60-tals musik städar sedan seriös-snubbel lägenheten samtidigt som han klagar på att skafferiet fortfarande är tomt.

Half-penny bridge, river Liffey

Hugh Grant & Elbolag

Brottas med vårt El-bolag som debiterat snubbel-kontot med bottenvåningens elräkning. Trots ivriga försök att tala om för inkompetenta kundtjänstidioter att vi bor på första våningen har fortfarande inget hänt. Detta intermezzo har fått min frustration att färdas via webben till e-postlådor i form av ett surt, hotfullt mejl. Känns redan bättre.

Det motsatta könet tog mig med på bio. Music & lyrics starring Hugh Grant. Bara tanken på denne skådespelare gjorde mig något tveksam. Hugh Grant har ju milt sagt fastnat i det romantiska komedi-facket ganska rejält. Men utan några vidare snubbel-förväntningar var denna rulle helt ok. Filmer som handlar föredetta popidoler a´la 80 tal som förbrilt försöker klamra sig fast i nutiden är klart sevärda. Vet inte varför. Men gillar det bizarra 80- talet i lagom portioner.

Mat-roulette

Efter en stund känner jag smaken. Får kväljningar i magen och spottar ut alltsammans i vasken. Blev tydligen straffad direkt för att jag snodde en "varma koppen"-soppa från Sleepys skaffri. Bacon & kyckling läser jag på påsen. Märket heter Campbell. Smakar mer som spånplatta. I koppen flyter det några bitar som ska föreställa kyckling. Brr. Får kalla kårar av o tänka på det.
Gillar mat av alla de sorter. Dock stör jag mig på vissa förståsigpåare som försöker tvinga på mig rå fisk för att det är i svängen och äta Sushi. Tack, men nej tack.

Här om dagen föreslog en medlem av det motsatta könet att det var dags för och äta Indisk mat. Mina erfarenheter av indisk mat har inte varit de bästa och jag har inget behov att försöka skapa någon image av mig själv som en äventyrare i matväg. Trots det valde jag bort det säkra kortet "något med curry" och spelade rysk roulette på den obegripliga matmenyn.

Som vanligt förlorade jag detta spel och fick äta någon gryta vars smak av koreander eller Ingefära (som jag inte gillar) bara bitvis nådde tungan som var för upptagen med att chippa efter andan då Chilin var så förbannat stark att tårarna i ögonen gjorde det omöjligt att urskilja vad som mer fanns på tallriken. Nej. Det dröjer ett tag innan jag provar Indsika mat igen. Förra gången fick jag något som bara smakade en massa Cocos. Blä.

Tacka vet jag en hederlig Kebabpizza eller en bakade potatis i O-town a´la Järnvägsgatan.

Drinkar & Dårfinkar

Så var helgen avklarad. Under fredagen hjälpte jag Per med firandet av hans 26:e levnadsår och Cocktail-party. 50 limefrukter, en spann med is, mynta, körsbär med mera kompleterade sprit & likör listan. Per visade att gamla takter fortfarande satte i. Som gammal bartender blandade han drinkar av alla sorter. Fidel Castros, Margaritas, Mojitos, Godfather´s berusade gästernas sinne och smaklökar. Själv fann jag mig mest bekväm med whisky-drinkar som Jameson Ginger Ale. Som jag befarade hade vissa gäster svårt att motstå den oändliga tillgången på drinkar. Med berusningens självförtroende passade en del (mig själv inkluderad) på och leva ut hobby-bartender drömmarna. På eget bevåg blandades det kreativa drinkar som mer påminde om tonårens häxbrygder Efter några shots för mycket lyckades Buffy med konstycket att bakhuvudsdyka rätt ner i ett bord fullt av glas. Redlösheten tilltog bland vissa besökare som vid midnatt släpade sig vidare down town. När Buffys redlöshet nådde näthinnan på dörrvakten beslutade denna att även neka mig inträde. Game Over.


Igår följde jag sex-nations turneringen i rugby på TV. Irland mot Frankrike. Gillar verkligen rugby. Inget gnäll, bara pang på! Irland led dock ett tungt nederlag då Frankrike avgjorde i slutsekunderna inför ögonen 70 000 gaphalsar på Croke Park (National Arenan i Dublin)

49 minuter kvar

49 minuter kvar av arbetsveckan. Fundar på att besöka cafeterian för en morotskaka och latté. Har inte bestämt mig än. Fredags-lungnet råder på jobbet, folk är avslappnade. Nåja, förrutom tjejen som jobbar i cafeterian som är ständigt sur. Just nu står fem av mina arbetkamrater och skrattar åt youtube-klipp på en kollegas dator. Sticker upp huvudet och skrattar lite jag med för att genast återvända till att läsa Rocky.

Ikväll blir det cocktail-party. Min kollega, granne och polare Per fyller 26. Efter att ha surfat drinkar under hela torsdagen har han med stor eftertänksamhet komponerat en inköpslista bestående av likörer, spritsorter mm. Här lämnas inget åt slumpen. Det stora problemet är is. Har endast ett minimalt frysfack i kylen. McDonalds har ju is. Kanske kan dit o köpa mängder med is. "a happy meal and five buckets of ice please"

Snackar med Sleepy . Försöker sälja idén om cafeteria-besöket. Har fortfarande inte glömt den där morotskakan. Det verkar fungera.

Snapshots av Dublin

Tja...varför inte ta en titt på vilket väder som hemsöker Dublin, eller hur det ser ut i allmänhet på gator och torg; Trafik kameror över hela staden levererar bilder var 5: minut. Just för tillfället är det ingen vacker syn med regn och blåst....brr..

Bolton Street

Sätter tänderna i en baguette som som jag inhandlat på Spar, en närbutik som precis öppnat på Bolton Street där snubbel hemmet är beläget. En rad butiker har under de senaste veckorna poppat upp på gatan; Först ut var en liten livsmedelsbutik med en halvsovande expedit som alltid brukar rycka till så fort Jag (butikens enda kund) rycker upp dörren. Sedan en butik som säljer pennor & kontorsmaterial. Och nu håller de även på och bygger en Sandwichbar bara 20 meter från dörren!


Sedan tidigare finns det det en del skumma butiker kvar; Som "Fashion Plaza" -en butik som säljer afrikanska skor och så vitt jag vet aldrig har haft en kund. För och inta tala om den mycket inbjudande frisörsalongen; Bolton Barber (se bild) Trots den delvis tunga trafiken känns det dock som hemma när man går gatan fram. Bolton street ligger på den norra sidan om liffey några minuters gångavstånd från shoppinggatorna Henry Street och Parnell street. Gatan har en viss studentprägel med tanke på att det finns flera skolor och college i närområdet.

Bilder: Dublin Institute of Technology & Bodkins mm (en pub som antingen är full med människor eller helt öde)

Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar.

Efter en tids frånvaro från cyberspace är det tid att visa någon form av levnadstecken.Med en djup suck kan jag konstatera att de senaste veckornas glädje har reducerats i takt med en jobbig inflammation som inte vill släppa. Snubbel har på grund av detta tagit det mycket lungt den senaste tiden. Dagarna har till stora delar spenderats med en bok i handen, halvliggandes på soffan. I all självömkan har jag även passat på att vara sur och dryg. Tänkte ta tillfället i akt och befläcka detta inlägg med att beklaga mig. Ibland kan tillvaron man befinner sig andas hopplöshet och mörker. Men det behöver inte betyda något negativt. Det är då det finns det tillfälle att tycka synd om sig själv, krama kudden och vara allmänt patetisk. Det är då man får chans att reta sig på alla superduktiga, superglada människor som älskar att berätta för mig hur de bara flyger upp ur sängen av inspiration varje morgon och tackar klockan som väcker dem. Lägg av.Även snubbel har sina glada dagar, när solstrålar når ögat genom persienner, när ostmackor med oboy smakar godare än normalt, grannar i trappen ler mot mig utan anledning, kyssar når mina läppar, arbetskamrater dunkar en i ryggen, bussen kommer i tid, sanden är varm mellan tårna, ölen är kall i strupen, vattnet är svalkande mot huden bla..bla..
Vilka försöker de lura med sina ständiga leenden? Livrädda för att livet inte är en fest ler de mot varandara som två tomma sidor i en meningslös bok och försöker prata med varandra; "Hej,hur är läget " -"Det är superbra och sjäv?" -"Bra!" (men är irriterad för att tandkrämen var slut i morse och eftersom jag åt pasta bolognese med massor med vitlök står jag just nu med ansiktet åt andra hållet och andas. samtidigt försöker jag ge sken av att jag tittar bort mot en persson som jag känner, som just i det ögonblicket tittar tillbaka på mig och jag måste välja vart jag ska vända huvudet för att inte avslöja mig) phhu... nära ögat.
Solen skiner utanför fönstret på kontoret. Märker att jag ler och slutar genast med det.Tacka vet jag dåliga mörka, jobbiga dagar. Utan dem hade alla bra dagar varit så mycket tråkigare.

Brasil!

På torsdagar är butiker, caffér och restauranger öppna längre än vanligt i Dublin. Detta inbjuder till en "sväng på stan". Ett välkommet tidsfördriv som bryter vardagslunken. En caffe-latte-drickande, dagdrömmande, resturangätande oas mitt i veckan. Under gårdagen satte Snubbel tänderna i en 600g grillad "steak" på Brasil, en brasiliansk reaturang på George Street. Skönt med lite brasiliansk stämning så här mitt i Januari. Rikigt gott var det med, vilket min bordskamrat säkert också tyckte. En timme kvar till helgens början. En helg som är medvetet förskonad från all form av planering.

Snubbelkalendern

Tre plusgrader och piskande vind. Hur jag än försöker leva i nuet så blickar jag mot horisonten för tillfället. Där framme ligger våren och väntar på mig. Vägen dit är kantad av en hel del roligheter som jag noterat i Snubbelkalendern.
Den 15 Februari spelar Bloc party på The Ambassador Theatre. Mellan 28 februari och 4 mars är det dags för Swedishfestival i Dublin. Ett stort PR-Jippo signerat Absolut Vodka, Volvo, SAS och andra svenska företags-jättar som riktat in sig på den växande Irländska marknaden. Då får Dublin stifta bekantskap med svensk mat och kultur på diverse olika restauranger och pubar. På bio visas det svensk film med Lasse Hallström och Ingmar Bergman i spetsen. Theater & Musik står även på dispositionen; Moneybrother, Hello Saferide, Salem Al-Fakir, I’m From Barcelona mm kommer sprida toner över förstummade irländare. Personligen ser jag verkligen fram emot Moneybrothers besök på The Village lördagen den 3 mars!Längre fram i Mars tilltar galenskaperna i Dublin då st patricks day går av stapeln den 15-19.
oh yes! Bring it on!

Klavertramp

Kommer precis från lunchen och noterar att jag lyckats spilla ner mina byxor med Chili con´carne. Undrar hur många som märkte mina fläckar på byxorna? Inga stora fläckar, men ändå. Tillräckligt stora för att någon ska kunna le i det tysta, precis som Snubbel själv hade gjort, om han hade sett en figur med äckligt nöjd min vandra omkring, med en fläck på byxan utan att veta om det.

Nostradamus kör Taxi

Så börjar veckan igen. Helgen passerade som vanligt alldeles för fort. Snubbel firade Emils födelsedag tillsammans med arbetskamrater hos Per. Taxi-färden till nattklubben var något speciell då jag hamnade bredvid en pratglad chafför. När vi började prata om vädret och jag råkade nämna att att det var ovanligt varm i Sverige över julen, visade sig Taxi-chaffören vara värsta domedags-profeten;
-"The weather as abnormal all over the world, in a near future, Ireland will be like Spain and Spain will be like a fuckin desert. The polar ice will melt and the flood will destroy cities like New York and whole Contries like.."
- "like Denmark", fyllde jag i och log helt utan anledning egentligen.
Inte nog med Växthuseffekten, helt plötsligt börjar han prata om Kineser;
-"There are to many chinese - 120 million people! They move to other countries and take over. Within 400 years, Europeans will be a minirity in Europe. You se them everywere! Look!", utbrister han och pekar på en stackars fotgängare med Asiatiskt utseende, samtidigt som han växlar frenetiskt och svänger upp mot Dame Street.
- "Maby he was Japanese", säger Snubbel och hamnar i trubbel.

Filmrecension a´la Snubbel

Då snubbelhemmet endast ligger ett stenkast från biografen har jag spenderat en del tid där, senast igår vilade jag ögonen på The Pursuit of Happiness. I brist på annat tänker jag ikläda mig rollen som filmkritiker och leverera mina omdömen på följande skapelser;

The pursuit of happiness.
Är baserad på en verklig historia. Will Smith spelar en pappa som dragit livets nitlott men som aldrig tappar tron på att lyckas. I likhet med titeln handlar denna historia om jakten på lyckan och om att aldrig ge upp hoppet, no matter what! En feelgood-movie som inspirerar. Man kanske inte ska gnälla allt för mycket, trots allt. Klart sevärd.
BETYG: SSS

Little miss sunshine
Roadmovie i En gul VW-buss innehållandes en väldigt speciell familj vars lilla dotter ska vara med i en beauty pageant. Filmen är ett tragikomiskt mästerverk. Amerikanska Skönhetstävlingar för barn, ivrigt påhejade av sönderspacklade gamla mammor med brustna modelldrömmar är för övrigt en riktigt bizarr verklighet.

BETYG: SSSSS

The Holiday
Två tjejer med allmänt dålig inställning till män byter hus och land med varandra. Snubbel skrattade nog på fel ställen i denna chick flick som han blev vilseled att se, av det motsatta könet förstås.

BETYG: SS

Employee of the Month
Hela filmen utspelar sig på en Supermarket. Super-slackern Zack tävlar mot sin ultraduktiga kollega Vince, om titeln månadens anställd, men även om Amy, den nya heta kassörskan . Skönt hjärndöd komedi som inte kräver någon ansträngning att titta på. Jessica Simpson behöver nog inte förvänta sig någon Oscars nominering, men oj oj. Visst gillar Snubbel Amy.

Betyg: SSS

The Departed
Jack Nicholson spelar galen, ond gangster i denna thriller om irändska maffiosos i Boston. Oförutsägbar och spännade med ett antal kända ansikten som Matt Damon, Leonardo DiCaprio och självaste Martin Sheen.

BETYG: SSSS

Casino Royale
Agent 007, gestaltad av muskelpaketet, Daniel Craig, är råare och tuffare än någonsin. En bra action-film i mitt tycke, men knappast en James Bond film. Agent 007 ju en flörtig tjejtjusare som ska kunna hoppa från hustak, fälla några one-liners till sura skurkar samtidigt som han med en dry-martini i handen förför en vacker kvinna utan att få en svettdroppe i pannan. Jag må vara traditionalist men Sean Connery och Rooger Moore var bra så mycket coolare än Daniel Craig.

BETYG: SSS

Tenacious D in: The Pick of Destiny
Denna film är lika förutsägbar som kalle anka på julafton. Hitta ödets plektrum och du kommer spela gitarr som en gud. Gäsp. Gillade Jack black i school of Rock och hade vissa förhoppningar. Men tyvärr. Det Sjunde inseglet är mer komisk än denna rulle.

BETYG: S

Förövrigt har Snubbel även följt Fredrik Lindströms program Världens modernaste land på svt.se. Mycket roligt och insiktsfullt.

på dvd´n spelas just nu Millenium säsong ett & två. Frank Black rules.
This is who we are

Tisdagen vs Snubbel

Tisdagen. En riktigt irriterande dag i veckan. Den står och väntar bakom hörnet. Väntar på att man med ett leende på läpparna konstaterar att måndagen är över, och att branten är avklarad och att det är en enda rolig nedförsbacke till helgen, för att hoppa fram och slå en i huvudet och med en pipig röst skratta åt en där man sitter, trött o och sliten efter helgens bravader. Måndagen kommer så fort, så plötsligt att man inte hinner förstå att veckan har börjat men Tisdagen ställer gärna upp och meddelar att det är dags att ta tag i högen av problem som hopar sig så där mycket det endast kan göra, en Tisdag, när man sitter och dagdrömmer om badstränder, solbrända hudar, paraplydrinkar och om en värld där alla måsten förvandlas till luft. Om onsdagen är toppen på veckan är Tisdagen den mödosamma klättringen. Hindret man måste passera för att de andra dagarna i veckan ska få respekt och behandla en med en viss värdighet.
I detta nu kämpar Snubbel med Tisdagen likt en riddare som kämpar mot draken. Tisdagen sprutar eld mot Snubbel som gömmer sig bakom högen av papper ! Förbrilt zippande på en caffe latte kontrar Snubbel, höjer sin hand och visar långfingret mot en kollega när han inte ser, likt en superhjälte som jobbar i det tysta.

Snubbel - Tisdag 1-0, the struggle continues.

Happy New Year!

2007 är här. Kan detta stämma? Var det verkligen 10 år sedan som en ung Snubbel köpte cd- singeln "song 2" med Blur och lirade sensible soccer på Amigan i Kosmos källare och tre små bröder med långt hår Mmmmbopade sig in huvudet på tonårstjejer som satt bredvid mig i klassrummet och kladdade deras namn på min svenskabok så fort jag tittade bort. Varje månad den 25:e så är man kung för en dag sjöng Uggla och dokusåpan fick sitt genombrott genom premiären av Robinsson. Fenomenet dokusåpan som ska komma att fylla tv 5´s TV- tablå för ett decenium frammåt. Frågan 2007 är; Vad fanns det på TV innan 1997? Tamagotchi- det elektroniska husdjuret blev årets julkapp samtidigt som Jurassic Park och Titanic fyllde bio-salongerna. Kanada piskade Sverige i finalen av Hockey-VM samtidigt som Halmstad vann Allsvenskan.
För 10 år sedan satt Snubbel och tittade ut genom fönstret i skolans engelska-sal och drömde om att bli arkitekt för att tio år senare befinna sig i Dublin och skriva dessa rader.

Undrar om snubbel anno 2017 kommer säga; Var det verkligen 10 år sedan jag firade nyårsafton på Tempel bar i Dublin med en massa tokiga själar? Har det verkligen passerat 120 månader sedan jag med vänner såg Green Day i Gtb, Red Hot Chillipeppers i Dortmund och Thåström I Kristianstad, Hejade fram Henke, Zlatan & CO under fotbolls VM i Dortmund, i köln och i Gelsenkirchen!
Var det verkoligen hela 10 år sedan då Snubbel hämtade ut sin Examen på Universitetet. Kommer jag minnas mina år av studentlevande med samma glädje som nu?
Klart jag kommer.

2006 var ett bra Snubbelår. 2007 blir inte sämre. Gott nytt år i efterhand till alla som ägnat en tanke eller två åt snubbel under året.

3 Album från 97 i slumpmässig ordning.
# Kent - Isola
# Millencolin - For Monkeys
# Radiohead - OK Computer

Sämst: En dansk duett vid Namn Aqua.

2005 känns som medeltiden

Sverige tur och retur

Midnatt råder tyst det är i huset, med flyget från Malmö återvänder snubbel från juldagsruset.
Sleepy bjuder på en pepparkaka, samtalar om hur det är att vara tillbaka. Nostalgitrippen får Dublin att se ut som rena soptippen.
Ett dilemma, man får bo någon annanstans för att lära sig uppskatta hemma. Trots avsaknaden av snö, var julen i Sverige en välkommen
upplevelse. Träffa gamla vänner och familj. Julmata och prata med släktingar om saker som både intresserar och förslumrar.
Tomten var snäll eller klarsynt då han satte stopp för min dåliga tomte-imititation som brukar infalla den 24 dec. Deltog även i Bingo-lotto marathon som varade i hela 4 timmar. Juldagen spenderades som brukligt med vänner och fest. Snubbel tackar för den utsökta maten och det trevliga sällskapet.
En dans, ett leende, ett kärt återseende, pärlan.

Resan tillbaka gick trots omständigheterna förvånandsvärt smärtfritt. I veckan ska några grabbar göra ett försök och måla i vår lägenhet på uppdrag av våra värdelösa hyresvärdar som glömde att berätta att vår lägenhet tydligen skulle genomgå en viss renovering. The struggle continues.

St Michans & Julhysteri

Tänkte redovisa några snubbetankar innan de de försvinner med tiden som går i hyperfart just nu. Vardagen har hittat snubbel här i Dublin. Det tog ett tag för den att upptäcka mig, efter en tid på flykt undan rutin och struktur. Vardagen är dock helt okej att umgås med för tillfället. Att ha några rutiner att klamra sig fast vid när det blåser är nog bra för mig.
Människorna på bussen ser allt mer familjära ut, efter att delat tid tillsammans vid diverse busshållsplatser och trängsel får man en ömsesidig respekt för varandra.
Som här om dan på buss 40 D mot snubbelhemmet när en Portugis föreläste om portvinets smak och potential för en eventuell import till Dublin.
Jobbet tar upp en hel del tid just nu och jag har knappt märkt vart dagarna tagit vägen.
Julen närmar sig med stormsteg och Dublin är fullt av julpynt i tveksamma färger.

I helgen drog jag ner på tempot och spatserade mest runt i inne-tofflor och mjukisbrallor i snubbelhemmet. Han dock med ett biobesök; Tenencious D, som sög ganska hårt och var lika förutsägbar som Kalle-anka på Julafton.

På lördagen gick jag och Sleepy på mumiejakt precis som Indiana Jones. Vi förflyttade oss genom ett uppvaknade dublin på lördagen. Med solen i ögonen och decembervinden i kalufsen tog vi sikte på St Michans, en kyrka från 1000 talet som ligger några stenkast från snubbelhemmet. Nere i kyrkans valv finns några döingar bevarade tack vara den speciella kombination av luftfuktighet, temberatur och metangas som råder där. Kropparna är välbevarade och några av dessa inneboende mumier är 800 år gamla. Vår guide var rena stå-upp komikern och var en märklig men trevlig kontrast till mörka valv och döingar.

Mumiejakten övergick sedan till julklappsjakt vilket resulterade i ett och annat inköp. Väl hemma så blev det film ända fram till söndagskvällen.

Bäst just nu i slumpmässig ordning
- Kebaberella "the pizza who thinks it is a kebab"
- Att snubbel snart ska hem på ett besök
- Irish coffey

Sämst: Julhysterin på grafton street eller decemberkylan i vår lägenhet.

The Old Jameson Distillery

Under lördagen förflyttade Jag och Sleepy oss ner till Bow street, Smithfield, för ett besök på The Old Jameson Distillery, cirka 10 minuters promenad från snubbelhemmet. Len och fin är Jameson liksom de flesta Irländska whiskey helt orökt. Den är trippeldestillerad vilket ger en friskare och mildare smak. Den guidade touren avslutades självklart med en whiskyprovning. Snubbel fann smaken av Jameson blandat med Ginger Ale mycket god och i bara farten avnjöts även en "äkta"irish coffey. Med blodad tand på Jameson & Ginger Ale fortsatte kvällen på the Lotts med live-musik och god stämning. Danskarna och Danielle slöt upp för en riktigt trevlig tillställning som avslutades på Pravda. Söndagen var en orgie i dvd-tittande. Fem timmar Band of Brothers. phu.

Under fredagen var snubbel in Heaven; en nattclub i Blanchardstown. Det noterar jag endast för noterandets skull.

Bäst i slumpmässigordning:
- Jameson & Ginger Ale
- The Lotts, riktigt trevlig pub
- Dj´n på pravda (trots att han blev terroriserad av Sleepy och sarkastiska Per)

Sämst: Att helgen tog slut så fort.

Èirinn go Brách

Idag är det Kulturdag på kneget med fokus på Irland. Har tvingat i mig någon form av mat innehållandes massa rotfrukter med potatismos, brunsås och broccoli. Förmedlar även en och annan irisk glosa med risk för tungbrytning;

Sláinte - Skål (I princip den enda fras du behöver kunna)
Cad e´mar a tá tú ?- Hur mår du?
Tá mé go maith - Jag mår bra
Dia Duit - Hej
Le do Thoil - snälla
Go raimh maith agat - Tack
Níl aon tintéan mar do thintéan fein - Ther´s no place lika home
Nollaig shona duit - God jul
Maith thú - Bra gjort

Slán - Hej då

Greyhound racing

Lördagen spenderades på Shelbournepark när snubbel med vänner för första gången besökte en hundkapplöpning. Trots den stundtals bitande kylan och förseningar var det hela en riktigt kul upplevelse. Shelbournepark är en modern anläggning med restaurang, bar och café. Man behöver inte vara så insatt i grayhound racing för att ha kul. Det hela är ganska lätt. Spela på vinnare eller placering, gå efter oddsen eller ta ett snack med de "lokala" experterna som står överallt och hojtar med en guinnes i handen. Nu gick det inget vidare för mig som surt fick se min hund passerad på mållinjen i ett av loppen. Sleepy däremot jublade när hunden Hooter Macooter sprang i mål till oddsed 4 ggr stålarna. Kvällen fortsatte sedan på Pravda... men det är en helt annan historia..med andra sorts hundar..

Bäst: Grayhound! Vilken Speed!
Sämst: Min avsaknad av nybörjartur samt tre fulla tyskar som ständigt skanderade; Who let the dogs out! ho! ho!

Alright

Den passerade helgen var förhållandevis lugn. Att dra ner på tempot, relaxa och luta sig tillbaka med en kopp te i handen var något som snubbel behövde. Som substitut för fester och barer blev biografen tillhållet under lördagskvällen då jag tillsammans med sleepy vilade ögonen på filmen The Departed. Med Jack Nicholson och Leonardo Di Caprio i högform var denna gangster/thriller/action -historia klart sevärd. Biografen ligger endast några hundra meter från snubbelhemmet och detta kan nog få en del konsekvenser då bio är en ganska underhållande aktivitet vilket jag även bevittnade under onsdagen då Borat framkalladeen hel del skratt. En runda på stan slutade med en shopping-orgie. Förutom några nya paltor investerade jag ett playstation. Fick dock pisk av sleepy i NHL 07 och funderar således på att lämna tillbaka spelet som den dåliga förlorare jag är. Hur som helst är det kul med lite underhållnig hemma i lägenheten som blir allt kallare. Mysfaktorn är hög med alla ljusen (som är där för överlevnad, då det emellanåt blir ganska kallt i lgh) Dublins milda novemberväder faller mig i smaken. I staden har jul-pyntet redan börjat lysa med sin närvaro och det lär väl inte dröja länge innan man ser en och annan förvirrad tomte irra runt på Henry Street. Under söndagen pauserade jag min kropp på soffan nästan hela dagen, och det med glädje. ¨

Veckan ligger öppen för snubbel! Behöver bara överleva måndagen..

Bäst just nuI slupmässig ordning:

1. Borat
2. Gerba mate (te med tobakssmak från argentina)
3. Glenn Quagmire (from famely guy) - Alright!
4. tv-spels revival a´la 15 bast på nytt.

sämst: MFF - 7 plats...

Let´s go Murphys!

I går kväll förflyttade jag mig till The Ambassador Theatre för att bevittna ett gig med Dropkick Murphys.
Förband var The Living End från "down under" som röjde på ganska bra. Musiken hade starka influenser av Green day. Skulle jag vilja vara elak skulle jag kunna säga att det var ett australisk plagiat av green day fast sämre och med en känsla av pojkband. Vid närmare eftertanke kunde de ha spelat tonårsgrabbar i den eviga såpan neighbours (som jag för övrigt börjat följa på RTE2, enda kanal som vi får in med vår antenn) Ett plus till basisten dock, som lirade på en gammal kontrabas. Coolt. Men eftersom jag inte är en elak person nöjer jag mig med att konstatera att det var helt okej bakgrundsmusik till öldrickande irländare som ivrigt väntade på kvällen huvudakt.

Let´s go Murphys! Mina förväntningar var högt uppskruvade på Boston-bandet med Irländska rötter. Lite väl uppskruvade kanske visade det sig, då jag tyckte att ljudet var kasst. Bara vissa instrument nådde mina öron och sången kom bort emellanåt. Dock kan men ej klaga på öset. Både på scen och bland alla tokiga männisor som fyllde the Ambassador Theatre.
På det stora hela var det en medelmåttig konsert i mina öron. No more. No less.

Bäst: Allsången i de flesta låtarna. Fields of Athenry och The Clash -covern; Guns Of Brixton

Sämst: Ljudet och en aspackad gammelmorfar på en sådär 65 höstar som spillde ut öl över mig 3 ggr.

46 dagar kvar till julafton.

Glendalough

En dagstur till Glendalough stod på lördagens schema i snubbel-kalendern. 90 minuters bussfärd söderöver, genom berg och dalar hamnar man i county wicklow - "the garden of Ireland". Med facit i hand kan jag endast hålla med. Glendalough- "de två sjöarnas dal" var färgat av höstens allafärger. Vi förflyttade oss på en 8 km lång vandringsfärd genom natur och historia. Keltiska kors, kloster från 500 -talet möttes oss där vi gick med solen i ögonen. Vandringen var en skön kontrast till Dublins urbana omgivningar med fågelkvitter istället för ambulans-siréner och höstöv istället för gamla metro-tidningar.